Några kilometers promenad efter elljusspåret, en cykeltur ner på byn, kvällsmat och dusch.. Efter dessa saker njuter jag av att nu titta ner i spjälsängen där min lilla goding nu ligger å sussar sött :) märkt att det ibland kan verka som om jag är ensamstående vilket inte är sant. Jag lever ihop med min dotters far men på nåt vis har det blivit så att jag alltid har henne med mig överallt ändå. Nu tänker jag mysa ner mig i sängen med ett glas vin och nån bra film. God natt folket!

Att vara mamma.... Ja, att vara mamma är det mest fantastiska som finns. Man visste inte att kroppen rymde så otroligt mkt kärlek som man känner för sitt barn. Att vara mamma är en lycka som inte liknar nåt annat i världen. Att för första gången få upp det lilla livet på bröstet är det största man kan uppleva. Första leendet, första tänderna, första gången att sitta själv, första kryptagen och första stegen. Saker som kan verka så futtiga är saker som får en mamma att fälla tårar. Att vara mamma är oxå oerhört frustrerande. Barnet gråter, du kan inte trösta. Barnet har ont, du kan inte hjälpa. När det sen kommer upp i allra första trotset, som min dotter är nu, så vill man inte alls vara med ibland. Men när kvällen kommer och lugnet lägger sig så vet man att man älskar det liv man skapat och inget i världen skulle kunna mäta sig med mammalivet! ?

När jag för ett och ett halvt år sen födde min dotter visste jag att nu skulle det börja. Det skulle bli kämpigt att ha en liten. Vakna nätter, tidigt morgnar, nattmatning osv. Oj vad chockad jag sen blev när min dotter sov nätterna igenom från dag ett fram tills fyra månader. Jag inser att jag haft tur, en unge som sovit så otroligt bra. Kan inte klaga på hennes sömn nu heller. Så varför så trött å slut? Inte en aning! Jag är lättirriterad och har inget tålamod what so ever. Det gör oxå att jag har lite svårt att stå ut med mkt. Jag kan inte förstå vad som hänt med mig. Ser inte längre fram emot "imorgon". Konstant helslut och har ingen aning om varför!